Föregående
1.
O huvud, blodigt, sårat,
av smälek höljt, och spe.
O huvud, slaget, fårat
och böjt i kval och ve.
O huvud som skall siras
med ärans krans en dag,
men nu med törne viras,
dig ödmjukt hälsar jag.
2.
Från anletsdrag som brunnit
av helig kärleks glöd
all fägring har försvunnit
inför den bittra död.
Snart är din stund, den sista,
då livets kraft förgår,
då ögonen skall brista
och hjärtat mer ej slår.
3.
Den börda du har burit
min syndabörda är.
Den skörd som du har skurit
jag sådde, Herre kär.
När skuldens tyngd mig böjer,
hos dig jag söker råd,
mitt rop till dig jag höjer:
Se ned till mig i nåd.
4.
Dig tackar allt mitt hjärta,
min Herre Jesus god,
för all din djupa smärta
och allt ditt tålamod.
Du vän, för evigt trogen,
dig vill jag mig förtro.
När jag till skörd är mogen,
mig bärga till din ro.
5.
När jag skall lämna världen,
o, lämna du ej mig.
Och låt vid hädanfärden
min blick ej släppa dig.
När ångest griper anden
i sista kampens nöd,
kom då och lossa banden,
o Jesus, för din död.
6.
Ja, i min sista timma
träd för mitt öga fram
och låt mig då förnimma
din bild på korsets stam.
Dess drag vill då jag gömma
i djupet av min själ
och dödens smärta glömma.
Den så dör, han dör väl.
