1.
Hur skall vi rätt dig prisa,
o Gud, för all din nåd,
och tacksamhet bevisa
för dina verk och råd?
Vi kan väl aldrig fatta
din godhets fulla mått
och ej tillräckligt skatta
den kärlek vi har fått.
2.
De tider är förgångna,
de långa sorgeår
då fäderna satt fångna
i mörkrets boja svår.
Den natt är nu försvunnen
som kom med våld och hot.
Den makt är övervunnen
som stod Guds ära mot.
3.
Välsignad vare Herran
som räddade sin hjord.
Nu nära liksom fjärran
bor starkt och rikt hans ord.
Till slott och koja lika
når livets bäst tröst,
och fattiga och rika
får lyssna till Guds röst.
4.
Men lär oss därpå akta,
o Gud, i denna tid,
ditt ord med flit betrakta
och hålla fast därvid,
att oss ej går än värre
och dubbelt straff vi får
när i ditt ljus, o Herre,
vi inte längre går.
5.
Vår Gud och Fader kära,
håll över oss din hand.
Och låt ditt ord få bära
rik frukt i stad och land.
Låt ljuset som du väckte
oss alltid lysa här,
att släkte efter släkte
må se dig som du är.
