1.
Klippa, du som brast för mig,
låt mig gömma mig i dig.
Vattnet, blodet som går fram
från ditt hjärta, o Guds lamm,
låt det bli en dubbel bot
för min synd och lagens hot.
2.
Med min fromma strävan jag
aldrig fylla kan din lag.
Om jag ej i nit blir matt,
om jag gråter dag och natt,
står dock syndens fläckar kvar.
Blott i dig jag frälsning har.
3.
Intet kan jag giva dig.
Till ditt kors jag sluter mig,
naken dig om kläder ber,
hjälplös upp till nåden ser.
Jag förgås om inte du
i din källa tvår mig nu.
4.
Vid vart flyktigt andedrag,
och när jag skall dö en dag,
när till okänt land jag går,
när inför din dom jag står:
Klippa, du som brast för mig,
låt mig gömma mig i dig.
