1.
Ur djupets nöd, min Gud, till dig
mitt klagorop jag sänder.
Hör i barmhärtighet på mig
och räck mig dina händer.
Om, Herre, med din stränga rätt
du dömer all den synd du sett,
vem kan bestå det provet?
2.
Så har vi ingen annan råd
att synden från oss skilja
än att ta evig tillflykt till din nåd,
din evigt goda vilja.
På jorden finns det ingen man
som rätt det goda göra kan.
Guds nåd envar behöver.
3.
Så vill jag till den fasta grund,
som är Guds nåd, mig trygga,
på min förtjänst ej någon stund,
men på Guds godhet bygga.
Min egen kraft ej här förslår,
allena Herren allt förmår.
På honom jag förtröstar.
4.
Om också han vill pröva mig
och låter hjälpen dröja,
vill jag för Gud i innerlig
och stadig tro mig böja.
Syns han än hård, är han dock god,
ger hjälp i tid och skänker mod,
som i sitt ord han lovat.
5.
Om ock min synd är mycket stor,
så överflödar nåden.
Sin frälsning ger han dem som tror
och även jag kan få den.
Nu kan min ande glädja sig:
Gud har min synd förlåtit mig.
Ske honom pris och ära!
