1.
Min själ, nu är tid att till korset gå fram
och tacka av hjärtat Guds heliga lamm,
som vägen till Fadern för dig har berett
och själv sig i döden för syndaren gett.
2.
Hur suckar du plågad, en trälarnas träl,
och ser blott på skulden som tynger din själ?
Din blick kan ju ändå få vila i tro
på Lammet, vars blod skänker frälsning och ro.
3.
Ja, tro blott på Jesus, Guds blödande lamm.
Han frälsar från synder, befriar från skam.
Som tiggare fram till hans boning du går,
men där som ett barn vid hans sida du står.
4.
Ej finns hos dig själv någon möjlighet kvar
att göra dig fri från de kval som du har.
Men skynda med bördan till Frälsaren kär,
hans sår kan dig trösta, han hjälparen är.
5.
Säg varför har synden så gruvligt dig skrämt,
att du för hans ansikte gömmer dig jämt?
Han gav ju sitt blod för sin hjord, för sin brud,
och nu vill han föra dig hem till din Gud.
6.
O väldiga nåd! Vilken salighet får
ej den som i tro med sin Frälsare går!
Hans synd är försonad, hans nöd är förbi,
hos Jesus han känner sig lycklig och fri.
7.
Här nere vi dignar i sorger och strid,
däruppe blir oron förvandlad i frid.
Där ser jag Guds lamm, som har dött för mig här,
och tackar och lovar min Frälsare kär.
