1.
Fader, du vars hjärta gömmer
helighet, som allting dömer,
kärlek, som förlåter allt,
du vill döda
för att föda
oss på nytt till ny gestalt.
2.
Dig vi bedja: Låt oss känna,
att din eld där vi oss bränna,
just din kärleks låga är,
att ock vreda
vindar leda
hem till dig den du har kär.
3.
Rikt med våra tårars flöde
vill du vattna marker öde
och ge liv och växt på nytt.
Rosor fromma
skola blomma,
öknen bli till äng förbytt.
4.
Åter för du oss de gamla
vägarna; ej mer vi famla
var sin egen dunkla stig:
samfällt böjas
knän, och höjas
unga hjärtan upp till dig.
5.
Dig vi prisa och berömma
som i vrede allt kan döma
och i nåd förlåta allt,
som vill döda
för att föda
allt på nytt till ny gestalt.
