1.
Till dig ur hjärtegrunden
jag ropar i min nöd.
Du vet den rätta stunden
att ge mig tröst och stöd.
Låt bönen nå ditt öra
och kom med hjälpen, kom!
I nåd vill du ju höra
vad än jag ber dig om.
2.
Vem kan väl skuldlös gälla
för lagens stränga bud?
Vem bland oss kan väl ställa
sig syndfri inför Gud?
Men, fast jag ej är värdig,
i Kristus du mig ser
förlåten och rättfärdig
och dömer mig ej mer.
3.
Min tro, mitt hopp jag ställer
till löftet du har gett,
att i den dom du fäller
skall nåd gå före rätt.
Du som min själ rannsakar,
till dig jag längtar mer
än väktaren som vakar
till dess han dagen ser.
4.
Gud, Israel, till Herran
dig med förtröstan vänd.
Han råder när och fjärran,
är överallt bekänd.
Vi finner liv och hälsa
i hans barmhärtighet.
De sina skall han frälsa
från synd och farlighet.
