1.
Ett enda om hans väg var visst:
den når Jerusalem till sist.
Och just som profetian ljöd:
vid vägens slut ett kors, en död.
2.
Den vägen vill han lydigt gå.
Han hade ju ett mål att nå,
och fiendernas våld och list
fick inte hindra, ej ge frist.
3.
Men ropar någon i sin nöd:
“Du Davids son, hör tiggarns bön!”
då tvekar Herren Jesus ej.
Han kunde inte säga nej.
4.
Det är vår tröst i liv och död:
han rördes av den armes nöd.
Och allt vårt hopp är gömt däri:
han kunde inte gå förbi.
5.
Så gör en kärlek hel och sann:
går fast emot det mål den fann,
men stannar upp när den får se
en nästas nöd, en broders ve.
