Föregående
1.
Vak upp, mitt hjärta, prisa Gud,
när nu så härligt på hans bud
all jorden sig förnyar.
Nu grönskar åter hägg och rönn,
nu speglar sig i klara sjön
de ljusa morgonskyar.
Vindens sus,
bäckens brus,
havets dyning,
dagens gryning,
lärkans tunga
hör vi Herrens nåd lovsjunga.
2.
Den mörka natten är förbi,
från snö har jorden blivit fri,
ej frost och is den täcker.
Guds sköna sol nu lyser klar
och allt som dött och fruset var
till liv den åter väcker.
Gud ske pris,
som så vis,
ljuset tänder
och oss sänder
så från höjden
återsken av påskafröjden.
3.
Uppstånden är vår Herre Krist,
allt skapat prisar nu förvisst
uppståndelsen och livet.
Den vida världen fröjdar sig
åt löftet som till evig tid
är i Guds ord oss givet.
Kristus vann,
och vi fann
tröst i nöden,
liv i döden.
Han oss leder
och sin boning i oss reder.
4.
Som nu i fägring vaknar opp
naturens liv och mänskans hopp,
så skall oss Gud uppväcka
från denna världens natt och strid
att oss med salighet och frid
i himlen övertäcka.
Där ej vår
mer förgår,
där ej anden
mer i banden
suckar fången,
ty dess träldom är förgången.
