1.
Vårt land i sommarfägring
och ljuvlig grönska står.
Vi skapelsen betrakta
med tacksamt hjärta får.
Nu spelar vindens orgel
i furors pelarsal.
Den prisa vill vår Herre,
som allting skapat har.
2.
Det är så ljust på himlen,
vi ser ej natten mer!
Du, Herre, på vår möda
med milda blickar ser.
Så blir vår sådd välsignad,
snart skörden mogen står.
Du ger oss bröd för dagen,
av dig vi hoppet får.
3.
Vi jordens barn bekänner:
förtjänat ej vi har
vår Herres rika gåvor,
hans nåd är underbar.
Med ödmjukhet vi svaga
inför hans verk nu står.
När livets möda tynger
vår bön till Herren går.
