1.
Att lovsjunga Guds storhet
när vinterns mörker rår
är inte lika lätt som
när det är nyfödd vår.
Och målar man med färger,
som vintern gömmer på,
så kan man ana det som
är svårast att förstå.
2.
All grönska får nu vila
när vinterns tid är här.
Det vita täcket värmer
var knopp som träden bär.
Det tycks som allt är fruset,
men böjer man sig ner,
där nere mellan stenar
man lavens skönhet ser.
3.
Jag tittar upp mot himlen.
Ett myller jag då ser,
när snöflingorna sakta
mot marken faller ner.
Var flinga är en hälsning
om skönhet och om frid.
Nu vilar sjö och skogar
i stilla vintertid.
