:,:Hosianna Davids son, välsignad vare han! Välsignad Davids son, som kommer i Herrens namn!:,: :,:Hosianna! Hosianna! Hosianna! Hosianna! Välsignad Davids son, som kommer i Herrens namn!:,: |
Dölj notbilden | Ändra bildens storlek
:,:Hosianna Davids son, välsignad vare han! Välsignad Davids son, som kommer i Herrens namn!:,: :,:Hosianna! Hosianna! Hosianna! Hosianna! Välsignad Davids son, som kommer i Herrens namn!:,: |
Textförfattare
Texten är hämtad ur Bibeln: Matteus 21:9.
Kompositör
Georg Joseph Vogler (1749–1814) var född i Würzburg och son till en violinbyggare. Ibland kallas Vogler för "abbé Vogler", eftersom han var katolsk präst. Trots att Vogler var präst, blev han ändå mera känd bl.a. som organist och orgelbyggare, kompositör, lärare och kapellmästare. Vogler arbetade som kapellmästare vid Kungliga Teatern i Stockholm i tretton år, och under den tiden blev Hosianna till. Hans sätt att leda musik var mycket engagerande och någon har också påstått att hans orgelkonserter hade något av cirkus över sig. Den 20 mars 1796 gav Vogler en konsert i S:ta Clara kyrka i Stockholm med ett verk som skildrade Kristi lidandes historia, där Hosianna ingår i andra satsen av tio. Det skulle förmodligen bli en kulturkrock om man sjöng Hosianna i våra kyrkor på palmsöndagen, så pass mycket förknippas denna sång med advent och jul. Sången är inte alls känd i kompositörens hemland. Det är i Sverige och Finland som den används och har en mycket stark ställning bland allmänheten.
Innehåll
Egentligen är det ganska egendomligt att en text som är hämtad ur det sammanhang då Jesus red in i Jerusalem till den påskhögtid då han skulle lida och dö sjungs på första söndagen i advent, när vi inleder ett nytt kyrkoår. Men så har man gjort ända sedan medeltiden. Både första söndagen i advent och psalmsöndagen, som inleder stilla veckan, handlar om hur Jesus rider in i Jerusalem. Jesus kom inte till staden som en jordisk härskare, utan han kom ödmjuk, ridande på en åsna. På det sättet skulle fridsfursten komma står det hos profeten Sakarja (9:9). Det gamla namnet på första söndagen i advent syftar också på ödmjukhet: "Adventus humiliationis" (ödmjukhetens advent).
Evangelietexterna på första söndagen i advent sammanbinder advent och jul med palmsöndagens och påskens händelser. På det sättet blir påskens centrala ställning i kyrkoåret tydlig redan från första början. Julen måste ses i samband med Kristi lidande, död och uppståndelse, som är kärnan i den kristna tron. På palmsöndagen strödde folk palmkvistar på Jesu väg. Till minne av detta brukade man i sydligare länder hämta palmkvistar till kyrkan denna söndag och bära dem i palmsöndagens processioner. I Norden har palmkvistarna ersatts med videkvistar.
Birgitta Sarelin