Eva Norberg Hagberg, 1915-2004, var författare och översättare. Hon debuterade på 1940-talet med dikter, och har utgivit många diktsamlingar sedan dess. Eva Norberg var också prästfru med ansvar för många praktiska ting och med engagemang i församling och kyrka. Om detta vittnar t.ex. prosaboken "Små ting och vanliga dagar" från 1957. Hon har sammanlagt 9 texter i den finlandssvenska psalmboken. Några av dessa är skrivna med utgångspunkt i engelska hymner. Eva Norberg har bl.a. intresserat sig för barnsånger och engelska carols. Hon hörde till den författarkader som medverkade till "Kyrkovisor för barn" (1960). Hon spelade också en stor roll som översättare vid tillkomsten av boken "Carols vid Betlehem", som innehåller kända och älskade julsånger ur den anglikanska traditionen som t.ex. "Dagen är kommen".
"Kyrkovisor för barn" utkom i Sverige och fick betydelse för församlingssångens förnyelse bl.a. genom att visa hur nya enkla, lättillgängliga och bibliska visor kunde skapas. Det har sagts att det var lyckligt att börja förnyelsen just med barnpsalmen, då trycket att följa den gamla psalmtraditionen kändes minst inom denna genre. Kyrkovisor innebar ett helt nytt psalmspråk, och lade en god del av grunden till en ny svenskspråkig psalmtradition. Både i den rikssvenska och den finlandssvenska psalmboken (båda godkändes 1986) finns flera av "kyrkovisorna" med. Sångerna sjöngs in i söndagsskolan och kom den vägen in i psalmboken.
Kompositör
Kyrkomusikern Per-Erik Styf (f. 1923) i Uppsala medverkade som tonsättare i Kyrkovisor. Tre av hans barnpsalmer ingår i den finlandssvenska psalmboken. Styf har bl.a. också översatt och redigerat Aage Hansens bok "Det handlar om musik: från rörflöjt till symfoniorkester" samt skrivit artikeln "Nathan Söderblom och musiken", som ingår i boken "Nathan Söderblom: präst, professor, ärkebiskop".
Innehåll
Denna psalm kan betecknas som barnens gudstjänstsång framom andra. Första strofen talar om dopet, som gav en plats i Guds trygga famn. Andra strofen nämner den egna platsen i kyrkbänken och i församlingen, där den sjungande är en i lärjungakedjan. Tredje strofen handlar om platsen vid den finaste festmåltiden på jorden, platsen vid nattvardsbordet. Den fjärde strofen slutligen talar om platsen i Guds paradis och i änglakören som sjunger lovsånger till Gud.
