1.
Där varje väg skall sluta
vid gravens branta rand,
där får vi vilan njuta
i skuggans mörka land.
Där sjunker alla händer,
där vissnar varje krans,
där samlas stoftets fränder,
där bleknar ärans glans.
2.
Förtröstansfullt vi höjer
vår blick mot himlen opp
och ej i sorg oss böjer
likt dem som saknar hopp.
Ty Kristus, Gud till ära,
ur gravens mörker steg.
Han samlar sina kära
från dödens åkerteg.
3.
Vad mer, om graven famnar
det som förgängligt är.
Hos Jesus anden hamnar
och blir för evigt där.
När klockorna hörs ringa
till påsk hos Herren Gud,
till graven skall de bringa
om liv ett saligt bud.
4.
Så må, fastän i tårar,
vart öga spegla fröjd.
Vi skymtar nya vårar
i himlens ljusa höjd.
Vi knäpper våra händer
i Jesu Kristi namn.
Han samlar stoftets fränder
uti sin frälsarfamn.
