1.
Skulle jag min Gud ej lova,
prisa högt av all min själ!
Allt jag äger är hans gåva
och han vill mig ständigt väl.
Idel kärlek han mig ägnar,
fadersgod barmhärtighet.
Alltid han mitt bästa vet
och i nöden väl mig hägnar.
Allt som jordiskt är förgår,
Herrens kärlek blott består.
2.
Detta fallna släkte ser han
rusa mot en evig död.
Då sin Son som offer ger han
att oss rädda ur vår nöd.
Bottenlösa kärleks flöden!
Fanns väl någon som förstod
djupet av den nådens flod
som kan frälsa oss från döden?
Allt som jordiskt är förgår,
Herrens kärlek blott består.
3.
Anden som hans verk förklarar
skänker han oss i sitt ord,
helig Ande som bevarar
oss på denna mörka jord,
tröstar oss och nådig väcker
i vårt hjärtas djup den tro
som till himlen bygger bro
och som dödens välde bräcker.
Allt som jordiskt är förgår,
Herrens kärlek blott består.
4.
När jag somnar, Herrens öga
vakar trofast över mig.
Fadersblicken från det höga
följer barnet på dess stig.
Varje morgon när jag vaknar
möter mig hans nåd på nytt,
och när dagen sen har flytt
i hans vård jag intet saknar.
Allt som jordiskt är förgår,
Herrens kärlek blott består.
5.
Vart jag mig i världen vänder
ej av fruktan mer jag vet.
Gud, jag sträcker mina händer
upp mot dig i tacksamhet.
Fram till livets afton sena,
Herre, ge mig nåd att jag
varje stund och varje dag
söker dig, blott dig allena,
tills i evighet jag får
dig lovsjunga, Fader vår.
