1.
Min själ skall lova Herran,
mitt hjärta prisa hans namn.
Han är från oss ej fjärran,
han sluter ej för oss sin famn.
Vår synd han oss förlåter
och helar all vår brist,
med nåd oss kröner åter
och frälsar oss förvisst.
Vår ungdomstid han mättar
med fröjder utan tal
och ålderns börda lättar
och hjälper oss i dödens kval.
2.
Hans helga lag förkunnar
vad sant och gott och riktigt är,
och kraft han oss förunnar
i kamp mot syndiga begär.
Han ej i vrede tuktar,
tillräknar ej vår skuld.
Mot dem som honom fruktar
förblir han god och huld,
och åter han befäster
det hopp som vi har mist.
Så långt som öst från väster
förvisar han vår synd och brist.
3.
Som sig en far förbarmar
och barnens fel förgäter snart,
så Gud i sina armar
oss tar och tröstar underbart.
Han vet vårt svaga väsen,
av stoftet är det gjort.
Vi blomstrar såsom gräsen
och vissnar lika fort.
Som trädens blad skall falla
och blekna rosens prakt,
skall vi försvinna alla.
Här hjälper ingen mänsklig makt.
4.
Men Herrens nåd allena
står fast i tid och evighet.
Så låt oss honom tjäna
i ödmjuk tro och redighet.
Hans rike skall ej bäva,
det står när allt blir grus.
Ni helgon som får leva
uti hans klara ljus,
ni änglar som får bära
till människor hans bud,
kom, låt oss alla ära
och prisa Herren Gud, vår Gud.
