Martin Rinckart 1636. Övers. Jesper Swedberg 1694, bearb. | Melodi: Johann Crüger 1647.
Psalmhistoria
Textförfattare
Martin Rinckart (Rinkart) (1586-1649) föddes i Eilenburg, Sachsen, och verkade där som kyrkoherde från 1617 till sin död. Han försökte också redan 1610 bli diakon i Eilenburg, men då blev han avvisad, eftersom det den gången inte ansågs lämpligt att han fick tjänst i sin hemstad.
"Nu tacka Gud, allt folk" är den enda av Rinckarts dikter som har betytt något för eftervärlden, och den har blivit en av den evangeliska världens mäktigaste lovsånger. Själv hade Rinckart ingen tanke på att denna sång skulle föreviga hans namn. Texten publicerades 1636, men den är troligen skriven tidigare, eventuellt till en högtid som firades 1630 med anledning av att det hade gått 100 år sedan augsburgska bekännelsen hade antagits.
Psalmen sjöngs också som bordspsalm och tacksägelse efter måltiden.
Kompositör
Melodin är av Johann Crüger (1598-1663). Han var lärare, kantor, tonsättare och musikteoretiker, dessutom en av 1600-talets främsta sångboksskapare och koralkompositörer i Tyskland genom tiderna. Crüger utbildade sig först till skollärare och studerade teologi från år 1620, men han skaffade sig också en grundlig musikutbildning. År 1622, när han var 24 år, blev han organist i Nikolaikirche i Berlin. Han var vän till psalmdiktaren Paul Gerhardt och betydde genom sina kompositioner mycket för spridningen av Gerhardts sånger. Hans första psalmverk var "Neues vollkömliches Gesangbuch". Den utgavs år 1640 och utkom i cirka 45 upplagor. År 1647 utgav han sin berömda sångbok "Praxis pietatis mielica". Melodin till Nu tacka Gud allt folk ingick där.
Innehåll
Texten återgår på Syraks bok 50:22:
"Och nu, prisen honom som är Gud över allting, honom som allestädes gör stora ting, som från moderlivet leder vår levnad uppåt, och som handlar med oss efter sin barmhärtighet".
I Swedbergs översättning syntes Syrak bättre, men ännu efter bearbetningen av texten i 1986 års psalmbok skymtar temat fram. Sista versen är en lovsång till treenigheten.
Birgitta Sarelin
Referenslitteratur