1.
Mästare, alla söka dig,
uppenbart eller förteget:
gamla som tryggt gå trampad stig,
unga som dröja på steget.
Känd eller okänd väg vi gå,
tidigt och sent till dig ändå,
trötta på allt vårt eget.
2.
Läkare, du som bäst förstår
vad för vår läkedom kräves,
hela vårt släktes öppna sår,
låt oss ej blöda förgäves.
Herre, är allt dig underlagt,
säg blott ett ord, ett ord med makt,
bjud, och vår krankhet häves.
3.
Mästare, du som vet hur tungt
tvivlet kan trycka och tära,
möt det som fordom, fast och lugnt,
borgesman själv för din lära.
Klarna skall livets mål och grund
om endast du en salig stund
kommer oss mänskligt nära.
4.
Herre, du hör vad hjärtat ber
även när läpparna häda.
Högvisa män du sett och ser
hemligt din tröskel beträda.
Kraft, som vart band i vanvett bräckt,
måste i ödmjuk tjänardräkt
tämd av din röst, sig kläda.
5.
Flockvis vi ryckas hit och dit
om ej du ensam får råda.
Sinnenas uppror, viljans split
nesa och nederlag båda.
Härlige, höge hövitsman,
samla oss du och för oss an,
låt oss din seger skåda.
6.
Konung, vi ville gärna tro
vad om ditt rike förtäljes.
Aldrig vårt hjärta finner ro
förrän där inne det dväljes.
Därför vi alla söka dig.
Själarnas herde, sök du mig.
Aldrig jag når dig eljes.
