1.
Natanael står inför Herren Kristus
med tvivelstankar gömda i sitt bröst.
Då talar han till honom, till oss alla;
och genom sekler hör vi än hans röst.
2.
Jag såg dig då du satt vid fikonträdet.
Jag såg dig då din själ var vänd mot mig.
Du visste inte mycket men du sökte
den kärlek som redan omslöt dig.
3.
Nu kallar jag dig bort från dina tvivel,
stå upp och ta emot vad jag kan ge.
Jag vet ju mer om dig än själv du anat.
Och större ting än detta skall du se.
4.
Jag såg dig, sökare, i all din ängslan,
jag såg din längtan och din ärlighet.
Så tveka ej, här finns vad du behöver:
min Faders väg till liv och salighet.
