1.
Från Gud vill jag ej skiljas,
han sviker inte mig,
han för mig på sin viljas
och sina budords stig.
När arbetsdagen gryr,
han till mitt kall mig leder
och vila mig bereder,
när solens strålar flyr.
2.
När ingen kan mig råda
och ingen hjälpa mer,
jag upp till Gud får skåda,
han ensam hjälpen ger.
De som har honom kär
lugnt möter varje fara
och de får trygga vara,
vad än dem händer här.
3.
På honom vill jag bygga
i prövningarnas år
och mig till honom trygga,
tills denna tid förgår.
Det är mitt fasta hopp:
han allt till godo vänder,
jag lämnar i hans händer
min ande, själ och kropp.
4.
Guds namn vill jag åkalla
i all min nöd och brist.
Av kärlek till oss alla
han gav oss Herren Krist.
Och därför visst jag vet
att med sin Son han giver
vad oss till frälsning bliver
i tid och evighet.
5.
Se, världen skall förbrinna
med all sin ståt och prakt
och jordens glans försvinna,
dess härlighet och makt.
Guds ord skall ej förgå!
Vår själ är väl bevarad
och kroppen skall förklarad
ur gravens mull uppstå.
6.
Då skall jag frigjord föras
till evighetens ro,
där ingen gråt skall höras
och ingen smärta bo.
Då, löst ur syndens garn,
som alla änglars like
jag ärva får Guds rike,
med Faderns frälsta barn.
