1.
En kristen må tro och besinna
vad Kristus så nådigt har lärt,
då han oss här ville påminna
hur litet allt världsligt är värt,
ty den kan ej himmelen söka
som blott vill det jordiska öka
och har blott det timliga kärt.
2.
Att tjäna två herrar tillika,
så skilda som mammon och Gud,
kan ingen som icke vill svika
och bryta mot enderas bud,
O människa, välj du det bästa.
Vill hjärtat vid Herren du fästa,
odelat åt honom det bjud.
3.
Sörj ej för det jordiska livet
lik den som till Gud ej har lit.
Av Gud är ditt arbete givet,
han vill ock välsigna din flit.
Vad tjänar den tryckande mödan?
Är livet ej mera än födan,
är kroppen ej mer än din dräkt?
4.
Vad gott kan en människa finna
med omsorg och mödor i mängd?
Ej kan till sin livstid hon vinna
en endaste timme i längd.
Förgäves de skaffar sig plåga
som bygger på världslig förmåga
och litar till klokhet och konst.
5.
Guds skapade verk må dig lära
förtröstan, bekymrade själ.
Ej fåglar kan så eller skära,
men Herren försörjer dem väl.
Långt mera än dessa du skattas.
Hur skulle han låta dig fattas
den omsorg som alla han ger.
6.
Se liljornas färgprakt, som brinner
om våren när marken är grön.
De arbetar inte och spinner,
bär ändå en fägring så skön,
att Salomo, härlig och mäktig,
ej hade en klädnad så präktig
som markernas lysande blom.
7.
Om Gud nu så gräset bekläder,
som blomstrar på marken så kort,
i dag med sin vällukt oss gläder,
i morgon är vissnat och torrt.
Ni tvivlande alla och svaga,
säg varför då sörja och klaga
som skulle han er ha glömt bort?
8.
Så sörj ej, så fråga då icke
som otron har tagit för sed:
Vad skall vi väl äta och dricka
och vad skall vi kläda oss med?
Det vet ju er Fader i höjden,
och ni kan i sorgen och fröjden
förtrösta på hjälpen från Gud.
9.
Vad bäst du i morgon behöver,
det kommer dig säkert till del.
Blott ett skall du oroas över:
det är din odödliga själ.
Sök först att Guds rike här finna
och Kristi rättfärdighet vinna,
så får du allt annat därtill.
