1.
Jag lyfter mina händer
upp till Guds berg och hus,
från dem han hjälpen sänder
och skickar ut sitt ljus.
Mig Herren hjälp ej nekar,
som jord och himmel gjort,
och vid min bön ej tvekar
att höra mig alltfort.
2.
Han slumrar ej när vägen
är farlig för min fot,
men vakar över stegen
och värjer mig för hot.
Han nådigt mig bevarar
och skyddar mig från fall,
mig dag och natt försvarar,
välsignar ock mitt kall.
3.
Allt ont från mig han vänder
och frälsar visst min själ.
Vad än som mig här händer,
det skall dock sluta väl.
Min utgång han bevarar,
min ingång likaså.
Sin nåd Gud aldrig sparar,
med honom får jag gå.
