Lina Sandell-Berg 1865, 1872, bearb. | Melodi: Oscar Ahnfelt 1872.
Psalmhistoria
Textförfattare
Carolina Wilhelmina (Lina) Sandell (1832-1903) är förmodligen Sveriges mest kända sångförfattarinna. Förutom "Tryggare kan ingen vara" kan många människor också hennes sånger "Blott en dag" och "Bred dina vida vingar". Lina Sandell var dessutom en skicklig översättare och har själv blivit översatt till flera språk, bl.a. till engelska. Den här sångens engelska titel är "Children of the Heavenly Father".
Lina Sandell föddes 3.10.1832 i det småländska Fröderyd, där hennes far Jonas Sandell var kyrkoherde. Som barn var hon svag och sjuklig och kunde inte alltid vara med de andra barnen i deras lekar. Pappan blev hennes lärare, och hon hade en egen vrå i hans arbetsrum. Där lärde hon sig språk: tyska och en del engelska - men också litet latin och grekiska. I pappans bibliotek fanns det teologiska böcker som intresserade henne. Hon mognade tidigt i andligt avseende.
Från år 1845 finns ett anteckningsbok med titeln "Barndoms-Försök av Carolina Sandell". Som trettonåring skrev hon en dikt på om det gamla askträdet som växte på prästgårdens gårdsplan. Den hade 21 strofer som har ett visst intresse också för sången Tryggare kan ingen vara. Stroferna 1, 2 och 9 lyder, citerade efter hennes biograf, hymnologen Oscar Lövgren:
Den gamla asken
1. O gamla Ask, hur vördnadsvärd du står
och hjässan stolt, högt upp mot molnen höjer,
hur skönt du grönskar med var nyfödd vår,
med härlig svalka du oss ock förnöjer.
2. Du lyfter majestätiskt kronan opp,
och vindarna på dina grenar gunga
så väl, som fåglars fria glada tropp,
som så förnöjda där sin lovsång sjunga.
9. Hur mången gång har månens bleka sken
du under stilla vinternatten skådat?
Och alla stjärnorna på fästet sen,
hur mången gång ha de dig dagen bådat?
Fadern dog tragiskt genom en drunkningsolycka under en båtresa 1858, och detta påverkade naturligtvis också Lina Sandell, som blev vittne till händelsen. "Sången är ur sorg upprunnen" lyder ett gammalt talesätt. Olyckan gav upphov till sången "Herre, ditt namn är ett fäste i nöden".
År 1860 dog också modern Fredrica. Lina Sandell flyttade våren 1861 till Stockholm, där hon kom att arbeta i Evangeliska Fosterlandsstiftelsens tjänst med litterärt arbete. Hon redigerade bl.a. kalendern "Korsblomman" från år 1865.Redan tidigare hade hon skrivit för olika religiösa tidskrifter och utgav "Barnens Vän". Hon skrev sånger för flera sångsamlingar, eftersom många sådana gavs ut vid denna tid. Första delen av Lina Sandells samlade sånger utkom 1882. Det blev så småningom tre delar. Hon har enligt Lövgren skrivit cirka 2 000 sånger.
Ännu under 1890-talet var Lina Sandell verksam. Under de sista åren av sitt liv skrev hon just inte sånger utan - märkligt nog - mycket för barn och ungdom, och utgav bl.a. en rad små bilderböcker i vackra färger. De trycktes för det mesta i Tyskland. Så utkom t.ex. "Barnens bilderbok" häftena 1-8 åren 1894-1899.
Lina Sandell gifte sig 1867 med grosshandlaren Oscar Berg. Hon dog 26.7.1903 och är begraven på kyrkogården i Solna.
Kompositör
Oscar Ahnfelt (1813-1882), trubaduren med den tiosträngade gitarren, har betytt mer än någon annan för spridningen av Lina Sandells sånger. Ofta bad han henne om sångtexter. Lina brukade skämtsamt säga att hon inte fick någon ro så länge Ahnfelt var i staden.
Ahnfelt föddes i ett prästhem i Gullarp i Skåne. Efter studentexamen 1829 (som 16-åring!) började han studera teologi med tanke att bli präst som sin far. Musikintresset tog dock överhanden, och 1840 inledde han musikstudier i Stockholm. Samma år kom han att lyssna till en påskdagspredikan av Carl Olof Rosenius, och då fick han frälsningsvisshet och frid i själen. Ahnfelt trivdes så bra i kretsarna kring Rosenius, att han vid mitten av 1840-talet började resa omkring som resepredikant och sångare i hela Sverige. Vid den tiden konstruerade han också sin berömda gitarr, som hade fyra extra bassträngar av bilder att döma.
Mellan åren 1850 och 1877 gav han ut sina "Andeliga Sånger" med ackompanjemang arrangerade för piano eller gitarr, sammanlagt tolv häften. Alla sånger var inte hans egna kompositioner, han samlade och i en del fall bearbetade också andras.
Innehåll
Den här psalmen är en av klassikerna bland sångerna från 1800-talets svenska väckelserörelser. Den är fortfarande ofta sjungen och älskad av gammal och ung, kanske framför allt på grund av sitt budskap om tryggheten i Gud. Dessutom upplevs eventuellt melodin som lättsjungen.
Texten ingick första gången i kalendern "Korsblomman". Lina Sandell berättade en saga om en gammal väggklocka som plötsligt hade stannat. Urtavlan började reda ut varför klockan stannat och kom till att det var pendelns fel. Pendeln förklarade för urtavlan att den inte orkade längre, eftersom den hade kommit underfund med att den på ett dygn måste svänga fram och tillbaka över 86 000 gånger. Urtavlan bad då pendeln svänga på försök sex gånger. Då sade pendeln att det inte var sex gånger eller sextio gånger den gruvade sig för, utan sex miljoner gånger. Den kloka urtavlan funderade då om det inte i själva verket var så att det var tanken på arbetet som tröttade pendeln, inte själva arbetet. Det fordrades ju bara en svängning åt gången. Pendeln betänkte detta, kom till att det var sant och började arbeta igen. Efter denna berättelse ingick dikten "En dag, ett ögonblick i sänder". Dikten hade en stavelse mindre i varje rad än Lina Sandells senare version (första strofen återgiven enligt Lövgren): "En dag, ett ögonblick i sänder, / vad tröst evad som kommer på! / Allt vilar uti Herrens händer, / vi skulle jag väl ängslas då? / Han, som har mer än modershjärta, / han giver ju åt varje dag / dess lilla del av fröjd och smärta, / av möda eller av behag."
P. O. Nisser meddelar att texten också har en mera personlig bakgrund. Lina Sandell hade just flyttat till Stockholm från Småland. Hon var sjuk i lungsot och två av hennes systrar hade dött i denna sjukdom. Om morgondagen visste hon ingenting, hon behövde ta en dag i sänder och leva sin psalm. Hon har själv kommenterat psalmen så här (citerat enligt P. O. Nisser):
"Vi sörjer för morgondagen innan morgondagen är kommen. Och likväl har Herren sagt: Det är nog att var dag har sin egen plåga. O huru dåraktigt att vilja tillägga det närvarande ögonblicket det tillkommandes tyngd".
Texten trycktes första gången 1865 i ovan relaterade form. På inrådan av Ahnfelt - han menade att sångbarheten ökade - omarbetade Lina Sandell texten på det sättet att varje versrad fick en stavelse till, och i den formen trycktes den med Ahnfelts melodi 1872, när den infördes i hans 10:e häfte av "Andeliga Sånger".
Bildspråket har en väsentlig förändring i den senare versionen. Lina Sandell jämför i den första versionen Gud med en mor enligt Jesaja 49:15 (1917 års översättning): "Kan då en moder förgäta sitt barn... och om hon än kunde förgäta sitt barn, så skulle dock jag [Gud] icke förgäta dig." Därmed var hon långt före sin tid genom att hon använde modersbilden om Gud. Den dåtida svenska kristenheten ville ha bilden med modershjärtat ändrad till "fadershjärta", och författarinnan fogade sig efter detta, trots att bilden med modershjärtat var biblisk.
Birgitta Sarelin
Referenslitteratur