1.
Min Gud är en väldig hjälte,
som ej sänder frid, men svärd.
Rättfärdighet heter hans bälte,
och rättvist han dömer sin värld.
När sanning och rätt förjagas,
han reser sig upp i harm,
och svartaste mörker dagas,
när Herren blottar sin arm.
2.
O Gud, du densamme förbliver,
och god är din nitälskans glöd.
Så låt oss få känna din iver
i luttrande smärta och nöd.
Låt pröva vårt väsen och skilja
från slagget dess rena järn,
och härda och stärk vår vilja
till sanningens vakt och värn.
3.
Låt mig bli en pil på din båge,
en pil som flyger åstad
lik en flammande ljungeldslåge
mot fiendehärars rad.
Låt mig bli en hammare, svingad
mot falska gudar av dig,
en budkavel, rastlös och vingad,
som bådar till Herrens krig.
4.
Man söker ej bortskjutna pilar,
och hammaren kastas i vrån,
förgäten budkaveln vilar,
vad mer är en människas son?
Att leva är strid och fara,
att leva är storm och brand.
För mig är det nog att få vara
ett verktyg i Herrens hand.
