1.
Ett år har gått till ända,
ett år av nådens tid.
Vår tanke vill vi vända
till Gud, o, var oss blid.
Låt, Herre nådefull,
det som har blivit brutet
i glömska få bli slutet
för Jesu Kristi skull.
2.
Om straff du ville kräva,
vem skulle då gå fri?
Vi hade skäl att bäva:
i synder vadar vi.
En enda tröst vi har:
att en har brotten sonat.
För hans skull har du skonat
oss syndare, envar.
3.
Vi tackar dig, o Herre,
för tusenfaldig nåd.
Det bättre som det värre,
allt var ditt visa råd.
Om allt vi hade fått
som önskat här har blivit,
då hade du oss givit
en olycksalig lott.
4.
Det som oss mest behagar,
det är att medgång få.
Men du gav klara dagar
och mulna likaså.
När modet blev för stort,
du sorger till oss sände.
När vi till dig oss vände,
kom trösten lika fort.
5.
De sår din tuktan slagit,
låt dem tillsamman gro.
Låt vad du skänkt och tagit
befrämja hopp och tro.
Och gör vårt nya år
för oss välsignat, Herre,
att det med synder färre
en gång ifrån oss går.
6.
O Gud, vår levnad skrider
emot sitt mål var dag.
När till sitt slut den lider
oss upp till dig då tag.
Där räknas inga år,
och ingenting skall hända
som gör på glädjen ända
som hos dig förestår.
