Upphovsrättsinnehavaren till psalmens melodi har inte gett oss lov att publicera den på webben.
1.
Du som gick före oss
längst in i ångesten,
hjälp oss att finna dig,
Herre, i mörkret.
2.
Du som bar all vår skuld
in i förlåtelsen,
du är vårt hjärtas fred,
Jesus, för evigt.
3.
Du som med livets bröd
går genom tid och rum,
giv oss för varje dag,
Kristus, det brödet.
4.
Du som går före oss
ut i en trasig värld,
sänd oss med fred och bröd,
Herre, i världen.
Textförfattare
(Carl) Olov Hartman (1906–1982) föddes i Stockholm. Hans föräldrar blev aktiva i Frälsningsarmén när Olov var fem år. Fadern beslöt lämna sin lönsamma affärsverksamhet för att bli soldat i Guds armé. Olov började studera teologi, först i Fjellstedska skolan, sedan vid Uppsala universitet. Han prästvigdes 1932 i Uppsala och blev med åren känd som en god predikant, själasörjare och författare.
Från år 1948 till år 1971 verkade Hartman som direktor vid Sigtunastiftelsen, där han också började skriva kyrkodramer. Han sökte, har det sagts, oförtröttligt efter levande uttryck för gudsnärvaron i det jordiska. Den bibliska frälsningshistorien och kyrkans nådemedel (Ordet, dopet, nattvarden) var härvidlag outsinliga källor.
Kompositör
Sven-Erik Bäck (1919–1994) hör till Sveriges främsta kompositörer. Han har också komponerat många psalmer, eller kyrkovisor, som han kallade dem. Bäck var professor, tonsättare och violinist. Som elev till Hilding Rosenberg bildade han på 1940-talet med några av sina studiekamrater kärnan i den s.k. Måndagsgruppen, som för flera decennier framåt blev tongivande i musikskapandet i Sverige. Ett berömt verk av Bäck är "Tranfjädrarna", som är en kammaropera. Måndagsgruppens musik kännetecknas bl.a. av djärva dissonanser. Bäck hörde som tonsättare också till de ledande i kammarmusiksällskapet Fylkingen i Stockholm. Berömda kyrkomusikaliska verk är hans motetter.
Den melodi som blev Bäcks kanske mest kända kyrkovisa komponerades ursprungligen för att ingå som återkommande koral i en passionstonsättning. Denna fullbordades inte och melodin blev liggande i nästan tio år. Vid arbetet med "Uppbrottets mässa" 1968, som var ett försök att ge den traditionella högmässan en ny musikalisk, textlig och strukturell utformning. Olov Hartman fick uppgiften att åstadkomma en ny text eller parafras till den traditionella texten i nattvardsmässan "O Guds Lamm". Ganska snart fick den nya sången spridning som nattvardspsalm. Som sådan ingår den också i SvPs 1986 nr 74.
Sven-Erik Bäck och Olov Hartman samarbetade om många psalmer. Nästan hälften av texterna i Bäcks samling "51 kyrkovisor" har Hartman som författare.
Musiken till "Du som gick före oss" har ansetts vara svår. I skrift är den också skrämmande med alla sina kors- och b-tecken. Melodin är skriven i s.k. seriell teknik eller tolvtonsmusik, vilket innebär att alla tolv toner i oktaven används. Tonerna är jämlika och ordnas inte efter varandra på samma sätt som när man följer lagarna i dur och moll. Det är emellertid inte så svårt att sjunga om man inte tittar i noterna utan lyssnar sig till hur melodin går. Den som har lärt sig melodin kan vittna om att den fastnar.
Sven-Erik Bäck har sagt: "Konsten är för mig ett sätt att tala, vittna om en annan, större, mer beständig verklighet än den materiella."
Innehåll
Den som har fått ta emot gåvan i Kristus har fått något så överflödande att det räcker och blir över för att dela med sig åt andra människor både i ord och handling. Påskbudskapet leder till tjänst åt nästan, till diakoni. Motivet liv–död–liv är kopplat till nattvarden och till världens behov av bröd. Det här är ett centralt tema hos Hartman och återkommer också i denna text.
I urkyrkan – liksom i dag i de fattiga delarna av världen – fanns och finns det ett samband mellan nattvardens bröd och det dagliga brödet. Om man en gång har delat brödet vid altaret, skall man givetvis också dela det i vardagen. Brödet skall delas ut till dem som hungrar. Fred och bröd kopplas ihop i Hartmans text. Båda utgår från nattvardsbordet. Det här är tankar som inte är så vanliga att tänka i samband med nattvarden. Traditionellt har nattvarden ansetts innebära gemenskap mellan den enskilde och Gud. Och den gemenskap som man har med de andra vid nattvardsbordet har förståtts på ett andligt plan. Hartmans psalm visar både på nattvardens andliga dimension och på den konkreta diakonala.
Birgitta Sarelin
