1.
Som sådden förnimmer Guds välbehag
i fattig och stenig mull,
så prisa din Gud, du min kropp, i dag
för vägens och bördornas skull.
För kraften och viljan, för stegets svikt,
för klara och stränga bud,
för jordisk gärning och jordisk plikt
jag tackar dig, himlarnas Gud.
2.
Den kommer så stilla, din vilodag,
med frid och med helig ro.
Ditt krav är så stort och min kraft så svag,
så lär mig, o Herre, att tro,
att helga mitt verk, min kärleks sak
och glömma mitt eget liv.
Den bördas tyngd som gör ryggen rak,
du skördarnas Herre, mig giv.
3.
O, led mig med enkla och trygga ord
var dag i ditt rike in,
och lär mig att minnas att denna jord,
och icke blott himlen, är din,
att här skall det prövas, som värde fått,
allt efter din stränghets lag.
Men mät mig, Gud, med din mildhets mått
en gång på uppståndelsens dag.
