Zacharias Topelius 1868, 1879, bearb. | Melodi: Gottfrid Gräsbeck 1946.
Psalmhistoria
Textförfattare
Zacharias Topelius föddes på Kuddnäs gård i Nykarleby den 14 januari 1818. Hans far var läkare. Zachris hade först tänkt bli läkare, men i stället började han studera historia och blev filosofie doktor vid 29 års ålder år 1847 på en avhandling om fornfinnarnas giftermålsseder. Redan före det, 1841, anställdes han som redaktör för Helsingfors Tidningar. Han blev en mycket framgångsrik journalist. Från år 1854 verkade han som professor i olika kombinationer av ämnet historia vid Helsingfors Universitet. År 1875 blev han universitetets rektor. När han avgick som rektor år 1878 hedrades han med statsråds titel.
Topelius är numera främst känd som sagofarbror och författare. Hans mest kända verk är Läsning för barn, den historiska romanen Fältskärns berättelser och Boken om vårt land, som i många årtionden, långt in på 1900-talet, var läsebok i folkskolan. När Topelius var i 50-årsåldern säger han själv att han lärde sig be. Personliga sorger bidrog till det, men framför allt var det arbetet med den tidens psalmbok, som godkändes av kyrkomötet år 1886. Topelius blev en mycket aktiv psalmförfattare som medlem i olika psalmbokskommittéer från år 1867. Psalmen hade för honom drag av kristen folkvisa. Han skrev: ”Den psalm, som icke anslår en gudfruktig bondkvinna eller icke i sin huvudmening uppfattas av välbegåvade barn om 12 till 15 år, den psalmen är ingen äkta psalm.” Topelius dog den 12 mars 1898 i sitt hem Björkudden i dåvarande Sibbo, som liksom Helsingfors och framför allt Nykarleby vårdar minnet av denna kulturpersonlighet. Han är begraven på Helsingfors gamla begravningsplats.
Är Topelius ensam författare till denna psalm? Det är inte riktigt klart. ”Gud i mina unga dagar” ingick både i psalmboksförslagen 1868 och 1879. I båda psalmboksförslagen anges kommittéerna där Topelius var medlem som författare. Det är emellertid inte något säkert tecken, för alla psalmer som i nutida psalmböcker anger Topelius som författare är i dessa förslag märkta med [K] som betyder ”Kommittén”. Upphovsrätt i nutida mening tillämpades inte på psalmerna vid den här tiden, eftersom psalmerna ansågs vara församlingens, kyrkans. Antalet verser i ”Gud i mina unga dagar” har också varierat. I psalmboksförslaget 1868 var de åtta. Hymnologen Oscar Lövgren menar att v. 1–3 och 6 i 1868 års version är av Topelius medan resten ”torde vara” av kyrkohistoriaprofessorn och kommittémedlemmen B.O. Lille. Lövgren hänvisar till Topelius Samlade skrifter, där Topelius psalmer lyder lika som i psalmboksförslaget 1879. I det förslaget hade psalmen bantats ner till fem verser, och bland andra verserna med fåglarna (”Fåglarna med glädje sjunga”) och björken (”Som den gröna björk i skogen”, som det hette 1868) var uteslutna. Fåglarna och björken är motiv som annars hör ihop med Topelius författarskap. Numera är versen med fåglarna utesluten, men versen med björken är kvar. Man anger endast Topelius som författare.
Kompositör
Gottfrid Gräsbeck (1927–2010) var kördirigent och komponist. Hela sitt liv var han hemstaden Åbo trogen. Yrkesvalet stod mellan teologens och musikerns yrke. Hans avhandling pro gradu handlade om Zachariassens orgelbyggeri i Nystad, men när han fortsatte sina studier i New York var det semitiska språk som intresserade honom. Slutligen valde han en bana som utövande musiker och tonsättare. Som musiklärare, sedermera lektor i musik vid Åbo Akademi, blev Gräsbeck år 1955 dirigent för Akademiska orkestern, Brahe Djäknar och Florakören. Med ett så brett dirigentuppdrag var han unik i den finländska universitetsvärlden, och han utvecklade enligt professor Fabian Dahlström musiklivet vid Åbo Akademi på ett nyskapande sätt. De nämnda ensemblerna konserterade ibland tillsammans, i synnerhet vid de årligen återkommande adventskonserterna i Åbo domkyrka. Under Gräsbecks ledning presterade körerna utmärkt också i internationella sammanhang. Till exempel Brahe Djäknar segrade 1969 i ”Let the Peoples Sing”. Gräsbeck var även lärare och kördirigent vid Åbo musikinstitut och innehade förtroendeposter inom musiklivet i Åbo. Konsertbyrån Allegro grundade han år 1955. Han var också verksam som musikkritiker.
Som komponist tillämpade Gräsbeck många tekniker, från dodekafoni till traditionell körsats. Karriären som kompositör började i radikal modernistisk stil, för att senare övergå i mera fritonal och nyromantisk stil. Gräsbecks mest kända kompositioner är det multimediala verket ”Stämmor ur elementen” (1965) för manskör och magnetofonband och det flerköriga ”Magnificat” (1983). Gräsbeck fick Svenska kulturfondens pris 1984 och Åbo stads konstpris 1988. I psalmboken finns det två melodier av Gräsbeck, förutom psalm 495 även psalm 126.
Innehåll
I folkskolan, som föregick grundskolan, skulle mycket kunnas utantill. Förutom multiplikationstabellen och annat matematikrelaterat var det både sånger, psalmer, religionsläxor och läxor i andra ämnen. Jag har ett livligt minne av utantilläsning från det jag gick i andra klassen, därför att det var extra svårt. Läxan gällde psalmen ”Gud i mina unga dagar”. Ta psalmboken och slå upp nr 495, så ser du vad man hösten 1960 krävde att en åttaåring skulle kunna. Jag förstod inte allt, och det var säkert en orsak till att det var så svårt. Det förutsattes då troligen inte heller i skolan att allt skulle vara så klart och tydligt. Våra utantill-läxor förde den välsignelsen med sig att mycket sitter i minnet ännu många årtionden efteråt. Det finns en ganska stor kunskapsbank inne i huvudet. Den kan man ta till i vitt skilda ämnen utan att man behöver googla fram något. Det är till exempel bra att kunna många sånger och psalmer utantill om eller när det behövs.
Bäst tyckte jag om psalmversen om björken i skogen. Det var en bild som jag förstod lite av. Men att ”hägn” betydde skydd visste jag inte, inte heller vad det var att hålla sig till ”det ena”. Det betyder ”det enda”, och med det menas att älska, frukta och tjäna Gud främst av allt. Hur älska och frukta kunde sägas på en gång förundrade mig. ”Frukta” förstod jag nämligen mycket negativt – att vara rädd. Senare har jag lärt mig att det här att frukta och älska Gud egentligen är två sätt att säga samma sak. ”Frukta” kan nämligen också betyda att ha vördnad för något. När en människa älskar Gud vördar hon honom och det kallas gudsfruktan. Egentligen handlar hela psalmen om det här: att älska och tjäna Gud i alla livets förhållanden.
Birgitta Sarelin
Reviderad 22.2.2019
Referenslitteratur
