1.
Kväll eller morgon, varje stund
har jag min ro i Guds förbund.
Med honom börjar jag min dag,
min natt med honom möter jag.
I honom nöjd,
till honom böjd
har jag min rätta lust och fröjd.
2.
Bland allting skapat under skyn
har ännu intet mött min syn
så armt, så hjälplöst och försmått
att det Guds vård ej röna fått.
Jag ser den här
och var jag är.
Jag ser den fjärran liksom när.
3.
Vem har gett blomstren deras prakt
och sång i fågelnäbben lagt?
Vem leder från den torra hed
en törstig hjort till källan ned,
om inte han
som allting kan
av kärlek outsäglig, sann?
4.
Vik undan, ängslan, ur mitt bröst.
Att tro på Herren är min tröst.
Min Gud är ingen annan Gud
än den som väver blomstrens skrud.
När han går med
mig på min led
kan intet störa hjärtats fred.
5.
Ej hjälper dock min egen makt,
om han ej håller om mig vakt.
Så lägger jag min omsorg glatt
på honom både dag och natt.
Han sörjer för
att ont ej rör
den själ som honom helt tillhör.
