1.
Maria, Herrens moder,
såg ej sin morgondag,
men kallelsen från ovan
hon tog fast hon var svag:
Dig vill jag tjäna, Gud;
jag känner inte vägen,
men led mig med din vilja,
jag lyssnar till sitt bud.
2.
Maria, Herrens moder,
en enkel mänska blott,
fick bli den tomma kalken
för kärlek utan mått.
Och stallets foderbord
fick bli den enkla bädden
när himmelrikets konung
kom hit till denna jord.
3.
Maria, Herrens moder
i natt och ensamhet
hon kände smärtans svärdsegg
i hjärtat tränga het,
när hatets mörka fors
slog samman över Sonen,
och smädades, förföljdes
och naglades på kors.
4.
Maria, Herrens moder
var trogen kallets bud
och även i sin vånda
hon litade till Gud.
I henne växte så
det stora löftesordet,
och buren blott av nåden
fick hon sin kraft att gå.
5.
Och liksom Herrens moder
är Kristi kyrka ock
helt utan makt och välde
en nådens vagga dock.
Utblottad må den bli,
men när den allting saknar
skall ur dess armod stiga
en lovsångs melodi.
