1.
O Jesu kär, vad har väl du förbrutit,
att sådan dom man över dig beslutit?
När blev väl du till något brott förvunnen
och skyldig funnen?
2.
Jag ser dig fängslad, törnekrönt och smädad,
med gissel slagen och av hopen hädad.
Till korset dömd, du måste döden lida
vid rövarns sida.
3.
O skulle jag väl fråga vad du brutit?
Det är för mig, för mig ditt blod har flutit.
Din smärtas mått, o Jesu, själv jag fyllde,
allt jag förskyllde.
4.
Hur underbart att du tog på dig skammen!
Den gode herden offrar dig för lammen,
den skuld för vilken tjänarna bli fällda
vill Herren gälda.
5.
Ofattlig kärlek, som ej jorden rymmer,
drev dig den väg där dödens skugga skymmer.
Jag for blott efter lust i världen vida,
och du får lida.
6.
O höge konung, hög för alla tider,
ack, kunde jag dig tacka rätt omsider!
Men ingen gåva, dyrbar nog att skänka,
kan tanken tänka.
7.
Dock vill, ditt namn till ära, allt jag våga,
ej korset rädas eller skymf eller plåga,
ej världens ogunst lägga på mitt hjärta,
ej dödens smärta.
8.
O konung i det rike som förbliver,
en gång du segerns krona mig ock giver.
Den lovets sång dig himlarna hembära
får jag då lära.
