1.
När jag mot korset blickar fram,
där ärans Herre led sin död,
känns all min vinning som förlust
och all min stolthet känns som skam.
2.
Se, från hans huvud, hand och fot
hur sorg och kärlek sammanflöt.
En krona mera heligt rik
sprang aldrig ur ett törnes rot.
3.
Om än jag ägde jorden hel,
för torftig vore den,
En så gudomlig kärleks makt
begär mitt allt, mitt liv, min själ.
4.
Dig, som åt oss vann nåd och frid
med bitter ångest, plågsam död,
dig bär ditt återlösta folk
sitt pris i tack och evig tid.
