1.
Min mun och tunga, o min Gud,
för sådant tal bevara
som strider emot dina bud
och dig till sorg kan vara.
Gud, med din Ande led mig här
att jag av hjärtat har dig kär
och dig i trohet tjänar.
2.
Men när jag tala skall och bör,
hjälp att jag mig betänker
och alltid med förstånd det gör
och ingen mänska kränker,
att över mina läppar går
blott det varav du ära får
och som min nästa gagnar.
3.
O Herre, helga du min själ
att alltid talets gåva
jag brukar till mitt sanna väl
och till att rätt dig lova,
att ärligt jag dig frågar mest
hur jag med orden främjar bäst
ditt rike och din ära.
