Föregående
1.
Vem kallar du din nästa här?
Vem är det Herren menat?
Är det blott den som närmast är
i frändskap som förenat?
En vän kanske?
Ja, vidare
den fromma hop
som Kristi dop
har samlat, styrkt och renat?
2.
Om nära, om i fjärran land
en mänska bo vill fästa,
hon vårdas av Guds allmakts hand
och får hans godhet gästa.
På slätt, på berg,
hur skild i färg
och språk och stam
hon träder fram,
är hon ändå din nästa.
3.
Du ser en människa som du
vid fröjd och sorger bunden,
du ser ett liv som leves nu
och som förgår med stunden,
du ser den lott
du själv har fått
av lust och nöd,
av liv och död:
så lika allt i grunden.
4.
Det är din nästa som du ser.
Så följ då ordets lära
och skynda, där han fallit ner,
att hjälpa, stöda, bära.
Till bistånd var
beredd och snar
med tröst och råd,
med verk och dåd
till Jesu fröjd och ära.
5.
Ja, Jesus, du som lidit har
för vän och ovän lika,
i kärlek låt oss en och var
att ej vår nästa svika.
Om känd han är,
om främling här:
är han i nöd
bör vi ge stöd
och ej från honom vika.
6.
Så sant och visst är Herrens ord
att kärlek är det bästa.
I allt, i himmel och på jord,
gör kärleken det mesta.
Men ensam går
och utan spår
och utan vän
försvinner den
sig själv blott har till nästa.
