Föregående1.
Jag vet mig en sömn i Jesu namn
när döden mitt timglas tömmer.
Mig redes en bädd i jordens famn,
så moderligt hon mig gömmer.
Min själ är hos Gud i himmelrik
och där sina sorger glömmer.
2.
Jag vet mig en afton full av ro
och längtar från jordens strider.
Som fågeln vänder till tryggat bo
när dagen mot skymning skrider,
så vill även jag min vila nå
och somna i frid omsider.
3.
Jag vet mig en morgon skön och ljus
med sång i de gröna lunder,
då kommer till mig från himlens hus
Guds Son i gryningens stunder
och väcker mig upp ur dunkel natt
till eviga livets under.
4.
Den morgonen är mitt hjärtas fröjd
och ofta på den jag tänker.
Som lärkan sjunger i himlens höjd
och rymden i solljus blänker
så vill ock mitt hjärta prisa högt
dig, Gud, som all tröst mig skänker.
5.
Då kallar Guds Son från död och grav
med bjudande stämma alla.
Då viker mörkret från land och hav,
vart hinder Gud låter falla,
då ropar min Herre: Res er upp,
till liv får jag nu er kalla!
6.
Och himmelens portar öppnas då,
då samlas de frälstas skara.
Gud, låt oss i nåd det landet nå
där själv du är solen klara.
Gud, skänk oss din nåd för Kristi skull
att evigt hos dig få vara.
