Föregående1.
En dalande dag och en flyktig stund
är människans levnad i tiden.
Och släktena skiftar som löv i lund
när sommarens tid är förliden.
Så ändas vårt liv, och en bortglömd grav
är allt som är kvar efter striden.
2.
Och dock är jag hoppfull och oförskräckt
och väntar i stillhet förskoning.
I liv och i död är en hand mig räckt,
som bjuder mig frid och försoning.
Ty Kristus, Guds Son, har berett åt mig
hos Fadern i himlen en boning.
3.
Väl ingen i världen så trång och låg
har skymtat hans strålande salar,
och endast i aningen själen såg
den glansen i tårarnas dalar.
Men vägen, men vägen, den ligger klar
i Jesus och ordet han talar.
4.
Ja, Jesus är vägen, vår frid är han,
Guds levande ord åt oss givet.
Han ensam de villade leda kan,
och sanningen är han och livet,
och allt vad jag syndat min levnads dag
i honom försonat är blivet.
5.
Så somnar jag glad i ditt helga namn.
Du vakar tills dagen sig tänder.
När morgonen ljusnar jag funnit hamn
och vila vid hemlandets stränder.
Då fattar jag med outsäglig fröjd
min Frälsares sårmärkta händer.
