Föregående
1.
Se, över allt den räcker,
din allmakt, Herre Gud!
Till liv du blomstren väcker,
de vissnar på ditt bud.
Du fälten skönt bekläder,
att de sin grönska bär,
du dem till skörd bereder
när så din vilja är.
2.
Så till förvandling skrider
den ljusa sommardag.
Så växlar årets tider
allt efter ditt behag.
Ett enda blott förbliver
så som det alltid var:
den nåd du, Herre, giver
ej någon växling har.
3.
Du låter rikt den flöda
till allt som lever här,
välsignar årets gröda,
att den tillräcklig är.
Så får vi skåda trygga
mot tid som förestår
och vår förtröstan bygga
på dig, o Fader vår.
4.
Hjälp oss med tack besinna
din nåd i glädjens tid.
I sorgen lär oss finna
att nåden skänker frid.
Ty om än lyckan drager
sig bort från hem och land,
du giver och du tager
med samma fadershand.
5.
I all våra öden,
o Herre, hos oss bo.
I livet och i döden
ge styrka år vår tro.
Vad än som här oss händer,
du stannar hos oss visst
när vi till dig oss vänder
i Sonen Jesus Krist.
6.
Som himlens stjärna blänker
dess klarare ju mer
sig höstens mörker sänker
kring våra bygder ner,
så giv, när sorgen finner
ett hemvist i vårt hus,
att klarare då brinner
för oss, o Gud, ditt ljus!
7.
När vi har mognat alla
till skörd för dödens hand
för att som säden falla
på åkermannens land:
vi ber att du oss bärgar
hem till din glädje då,
där stormar icke härjar,
där friden skall bestå.
