Jag såg honom redan som barn

1.
Jag såg honom redan som barn för mitt öga
i regnbågens glans under himmelen höga.
Han kysste min kind, och bland stjärnor jag drömde,
när korset i fjärran bland lövverk sig gömde.

2.
Jag såg honom sedan, när dagen sig tände,
när ungdomens längtan i pulsarna brände.
Han vinkade uppåt mot härlighetsborgen.
Hans eld lyste klar över vinden och sorgen.

3.
Jag såg honom åter i mognadens dagar,
när trolös jag brutit hans heliga lagar,
när hjärtat slog tungt och min panna jag sänkte,
och bävande endast på domen jag tänkte.

4.
Först då fick jag se hur hans nåd kan förlåta,
först då löstes korsets, förargelsens gåta.
Först då lärde hjärtat att älska det tunga.
Den sorg som han gett mig, den lärde mig sjunga.

5.
Då sade jag honom vad förr jag ej visste,
att han är den förste och han blir den siste,
att honom allena jag alltid vill följa
i livet och en gång på dödsflodens bölja.

6.
Och sist jag dig ser när mitt livsljus du släcker
och skälvande händer jag trött mot dig sträcker,
när hjärtat står stilla och ögat skall brista,
då hälsar jag dig som jag aldrig skall mista.

Lisää suosikkeihin